Hur det var att växa upp i signalpatrullen 13 på 1950-70-talet
Växa upp i Marieberg
Så var det i Mariebergs kollektivhus
THERESIA KÖHLIN växte upp i Mariebergs kollektivhus, ett av Olle Engkvists fem hus med anställd personal, som gav service åt hushåll med gifta kvinnor som ville behålla sitt arbete när de fick barn (något som ansågs nästan omöjligt fram till början av 1960-talet). Mariebergshuset ligger precis bakom DN-skrapan i närheten av Västerbroplan på Kungsholmen i Stockholm och byggdes 1944 efter ritningar av den kände arkitekten Sven Ivar Lind.
Huset har198 lägenheter, mest små två-rummare. De gemensamma lokalerna bestod av matsal, festmatsal, daghem, fritidshem, ett gästrum,tvättinrättning,hobbylokaler och en bemannad portvaktsexpedition. Den gemensamma servicen lades ner 1976.
Hur kom det sig att du hamnade i Mariebergs kollektivhus?
Mina föräldrar flyttade dit på 50-talet innan jag föddes. Jag bodde där 1957-1976. Sen bodde min syster kvar i lägenheten med sin familj, till sin död för fem år sedan. Jag gick både på dagis och på fritis.
Hur upplevde du huset som barn?
Trots att huset var så stort att man inte kände alla så hade vi barn en stark gemenskap. Vi sprang mycket i den långa korridoren och lekte även i den kusliga källaren. En del av barndomskamraterna är jag fortfarande vän med. Det fanns många barn som föräldrarna inte hade så mycket tid för, det var ju det som var grejen med yrkesarbetande föräldrar. Det fanns många att prata med som man inte kände, det var trevligt. Jag minns tanten som skötte vaktmästeriet. Hon var sträng. Ibland när man hade glömt nyckeln var man tvungen att ringa på hos henne (hon bodde i huset) och då var hon inte nådig. När jag var 13 år började jag jobba i husets restaurang. Det var mycket stimulerande.
Att sitta ner och gå igenom dagen med familjen det missade man i och med restaurangen. När jag började skolan delades vi upp i elever som var barn till ensamstående föräldrar (mina hade skilts då) och elever som hade »riktiga familjer«. I kollektivhuset var det naturligtvis ingen diskriminering av skilsmässobarn.
Tror du att du påverkats av att bo i kollektivhus?
Det är svårt att jämföra med hur det är att bo i andra hus eftersom det bara är i Mariebergs kollektivhus jag växt upp. Det var ett stort hus, man kände många men inte alla. En del kändisar kom och gick.
Hela artikeln kan du läsa på www.Kollektivhuset.se